I can't sleep when the sun goes down
I lördags for och jag glatt gäng till Uddevalla för att sedan fortsätta efterfesten in på småtimmarna. Slocknade vid sex tiden och vaknade pigg som en lärka. Drog mig ut på en promenix i solen och dagen kändes helt okej. Men eftersom det egenligen var dags för mig att dra mig till mitt andra hem, Karlstad så slog ångesten till och därför befinner jag mig fortfarande i Ed. Det finns inte något värre att åka upp dit och lägga sig i en kall och tom lägenhet när man är bakis. Idag känns inte ngesten bättre då jag missar skolan men det ska nog kunna gå att göra något positivt med denna dagen med. Nu kände jag att inlägget blev väldigt bittert men jag har ju trotts allt haft en bra helg. En massa gamla Uddevallakompisar träffade jag med. Åå va roigt! :)
