I wish you were a stranger I could disengage.
Det är något jag funderat över. Tiden går bara fortare och fortare med åren sägs det. Jag tycker tiden går för fort nu, hur blir det då om 30 år? eller kanske om 50 år? Man hinner knappt fundera över det innan man gjort sitt halva liv och tänker tillbaks på saker som "varför gjorde jag aldrig det där" eller nått liknande. När jag tänker på tid blir jag rädd. Jag är rädd för att inte hinna med saker jag vill göra. Jag vill hinna med att stanna upp ibland och se mig omkring, insupa nutiden och inte tänka så mycket på framtid och dåtid. Jag skriver verkligen inte det här i panik om att jag tycker jag börjar bli för gammal. Nej nej, jag är ju faktiskt bara 20 år och har hela livet framför mig. Dock är jag väldigt duktig på att tänka tillbaka på sånt som varit och inbilla mig att det var bättre förr, när man var yngre. Och med yngre menar jag kanske för ungefär 3 år sedan. Eller faktiskt för exakt nästan tre år sedan. Jaa, sommaren 2007. Det kan nog hittills vart en av de bästa tiderna i mitt liv. Ibland kan jag sitta i timmar och drömma mig bort genom minnen och musik. Det skrämmer mig att det är så länge sedan. Jag var nog faktiskt en annan människa då, det är jag nästan säker på. Jag beaktade världen med spänning i blicken, jag trodde på kärlek och jag njöt av varenda minut. Då hade jag inte lika stort fokus på dåtid som jag har nu.
Jag saknar sommaren 2007 och all den spänning och nyfikenhet som fanns. 
/ Emelinn
