Att uppskatta det man har.
Vaknade för ca en timma sen men paniken i hjärtat och gråten i halsgropen, ännu en mardröm. Utan att överdriva var nog det här den värsta dröm jag haft. Sitter fortfarande här och mår lite dåligt av att tänka på den. Drömde att jag förlorade någon som står väldigt nära mig. Kan nått värre hända?
Nu när jag vaknat till liv lite har jag funderat en del. Man måste vara rädd om de man älskar och inte underskatta dem, vilket kan vara väldigt lätt. En dag kanske denna dröm blir till verklighet. Man skall aldrig ta någon för givet. Jag tror det var lite lärorikt med denna hemska dröm. Den fick mig att tänka efter riktigt ordentligt.
Nu skall jag i alla fall ta mig till skolan. Känner mig inte riktigt på humör men får hoppas att dagen blir bättre fram åt dagen. Att solen lyser känns som ett bra tecken på en underbar dag!
/ Emelinn Rosenbaum
vem va de som dog då?
Min pappa.
